emiliee

Såg precis på något program på teve om pensionärer, och jag det var bland det sorgligaste jag sätt.

En jätte söt gubbe som bodde på ålderdomshem fick åka till sin frus gravsten/minneslund, och han grät massor och sa såhär till stenen;

hej älskling, jag saknar dig varje dag.
älskling den där dumma sjukdommen tog dig ifrån mig.
åh vila i frid min älskling jag har allt älskat dig, kommer alltid älska dig.

Och sen torkade han tårarna och krama stenen och skulle gå iväg men vände sig sedan om och titta på stenen en sista gång.

Ush vad sorgligt varför såg jag det ens klarar inte av sånt. Allt kan gå så fort, på en sekund kan den man älskar bara försvinna. Det är skrämmande. Uppskatta vad man har <3